Äntligen hemma

Vilken jävla sjuk kväll. Efter seriöst klubbmöte med extremt hemlig klubb hamnade vi på det besudlade Metro...

Jag sitter i baren o en kille börjar prata med mig.
Helt plötsligt säger han "men guuuud, du är ju Jenny ju".
Jag får lite lätt panik... Vi hade nämligen inte presenterat oss.
Sen fortsätter samtalet
Han: - Du jobbar ju på XXXX (=mitt företag), du har lätt det grymmaste rummet på hela företaget, hur faaaan har du lyckats lura till dig det??
Jag: - Ehhh, ja, det stämmer, hur vet du det?
Han: - Men du jobbar ju under XXXX och XXXX (namnet på mina chefer), men dom är ju jävligt sköna snubbar!!
Jag känner hur svetten kryper fram, jag vet verkligen inte vem det är!!!!!!
Jag: - Ehh..Jo, dom är ju trevliga...
Han: - Det roliga är att det är ju du som har stenkoll på hela XXXX (mitt företag), dom skulle ju fan inte klara sig utan dig. Du gör ju allt, typ XXXX (beskriver va jag kan)
Jag har nu rejäl panik, vem fan ÄR han????
Jag: - Eh... jaa, tack..eller nåt...
Han: - Men hörru, allvarligt talat, jag har försökt ragga på dig o 4 år, är jag så jävla otrevlig???
4 år???? What?? Jag fattar ingenting!! Börjar ana dolda kameran!Vem har tipsat om att jävlas me mig? Är detta nån hämnd för att jag jävlas me folk på jobbet????
Jag: - Ehh... ursäkta, men jag minns inte ditt namn...
Han: - Men det är ju jag - XXXX (säger sitt namn)- Höhöhö
Jag har nu panik!! Vem ÄR han??? Känner inte igen namnet!
Samtalet fortsätter i likande stil i typ en kvart tills han till slut försäger sig o det visar sig att han är vår extern-revisor!! Detta är alltså killen som har intervjuat mig om jobbet i 4 års tid ( och dessutom tydligen raggat på mig, men det fattade ju inte jag!)!! Jag kände verkligen inte igen honom!!!!!!!
Under denna konversation har han dessutom lagt armen om min midja, och försökt kyssa mig X antal ggr (jag har vackert slingrat mig!).
Jag dör!! Vi har externrevision om några veckor! Hur genomskinnligt är det att jag är "sjuk" dessa dagar???!!
Och hur sjukt är det inte att jag brukar samtala om denna kille me mina jobbarkompisar och kalla honom "den rödhåriga blyga slapphanden"??
HAN lär ju ha SÅN ÅNGEST när han ska till oss om några veckor, han tokraggade verkligen, och vi ska sitta ensamma instängda i ett rum o prata business!!!

Vi tar oss mot t-banan hemmåt...
Hamnar med typ en miljard aspackade människor (känns det som).
En tjej säger
- Är det inatt man ska ställa om klockan, vad är en klocka???
Killen brevid: - Ja, den är 3 nu, och sen ska den ställas om då....
Packade tjejen: - Va? Är det sant? Så egentligen är klockan bara 2??
Killen: - Näe, alltså, klockan ska en timme frammåt...
Tjejen: - Coooolt, så klockan är alltså bara 1??!! Fy fan va coolt, fy fan va vi ska supaaaaaaa! Vi massor me timmar kvar. Öhh- öhh-öhhh-ööööhhhhh

På andra sidan oss sitter ett gäng killar...
En säger: - Cooooolt, jag har luuuurat krogpersonal ikväll.
Kille 2: - Jaså, vadå rå?
Kille 1: - Jaa, asså... jag va på TGIF... Thank God It's Friday då rå... och det va öppet!!! Hajja lääääget, det va öppet! Det är ju lördag idag!! Och personalen trodde ju LÄTT att det va fredag, och höll öppet, det hör man ju på namnet att dom inte fattade ett skiiiit... fy faaaan, va vi lurade dom jävlarna.

Thank god att man va hemma vid sin egen t-bane station efter detta... Man känner sig som en grymt smart blondin!! Trots att man sitter o bloggar såhär efter krogen istället för att gå och lägga sig. Natti natti!